Ambivalens...
Kategori: Allmänt
Efter en vecka av frekvent bloggande (och matlagande) insåg jag att fenomenet blogg kanske inte är något för mig. Det utvecklades från att från början vara tänkt som "en kul grej", mest för mig själv, till en mer prestations och ångestladdad sak. Och som vanligt (något jag också är fullt medveten om) är att jag dålig på att göra saker med måtta. Och det gäller det mesta i mitt liv; jobb, konsumtion, alkohol, ja, det mesta helt enkelt. Lagom är ett ord jag vart dålig på att ta till mig, eller framför allt att leva efter. Gasen i botten eller tomgång, det är jag. Och just nu vet jag inte riktigt om det är full gas eller friläge som gäller. Balansgången är hårfin och minst sagt vinglig. Droppen var (eller jag borde kanske snarare kalla det för insikt) när jag förra måndagen lagade en så sjukt god men också så sjukt patetisk måndagsmiddag helt till mig själv. Ok om jag lagat den för att dela den med någon, men själv, nä. Vad fan håller jag på med? Vem försöker jag imponera på? Ingen? Alla? Mig själv? Gott var det, men jag kan bara inte låta bli att bli lite förskräckt över mitt eget beteende. En normal människa hade efter en trist och vemodig måndag på jobbet köpt med sig en pizza, sushi eller stekt på lite oxpytt för att sedan somna framför nyheterna.
Inte för att mitt matlagande enbart är en show off, jag lagar oftast bra mat, kanske till och med lite väl bra och ambitiös för att ätas ensam. Men att skapa, laga och äta mat är något jag verkligen tycker om, något jag vill dela med andra. Och om jag nu inte får göra det IRL så är bloggandet kanske inte en så dum grej ändå.
Hur som, jag ger bloggen, eller snarare mig själv en chans till och passar på att skriva ett par ord om rätten och orsaken till ångest och självinsikt.
Alltså, det började såhär: Var sjukt sugen på sashimi, men för att ta till vara på och slippa kasta massa goda saker så var jag tvungen att tänka om och gjorde en mise en place. Såg på en gång en Tartar.
Och här kommer den främsta anledningen till ångesten. Tog fram mandolinen, ställde in, och började köra zucchinin. Ja, det la sig faktiskt såhär, believe me or not. Har inte piffat det minsta, och hade heller inte mage att arrangera om, hur pretto eller patetiskt det nu kan verka, men har det nu lagt sig så så får det fan ligga!
Hackade laxen, fänkål, vårlök, vitlök, koriander och chili. Blandade med salt, peppar och limezest för att sedan forma och halstra i stekpannan. Serverade med en sallad gjord på i stort sett samma saker som jag hackat ner i tartaren, plus min bajsnödiga zucchini-dekoration, räkor, forellrom och lime. En helt vanlig, helt normal måndagsmiddag helt enkelt. Faktum är att det hela tog mig ca 30 minuter, så särskilt tidskrävande var det i alla fall inte.
Mammi säger:
Det där ska jag testa till helgen!
En fråga om formen på pucken, har du en speciell sån..? Ser mycket snyggare ut än när jag fixar till med händerna.